Ett jävligt bra band

Jag vill verkligen att jag som vuxen ska kunna se någon av mina barndomskompisar titta tillbaka på mig genom tv-rutan medans jag berättar för mina barn hur bra kompis jag var med någon av medlemmarna i rockbandet, fotbollslaget, riksdagen eller whatever.

Sedan Jonas Jonsson gav upp hockeyn för alkohol och snus och Andersson slutade med Guitar Hero (idag) så ligger nu allt mitt hopp i dessa 4 rufsiga pojkar från min gymnasieskola och deras rufsiga indierock-band (hoppas fortfarande lite på att Totte kommer leda en revolution också som han skrev som sin högsta önskan i min "Mina vänner bok" år 1999).

Det känns verkligen som att dom kan lyckas kämpa sig fram igeom den enorma förhäxade och mörka skog som musikindustrin är. Enligt mig har dom allt: skrikande orytmiska gitarrer á la Babyshambles och en sångare med precis lagom bristande stämma á la Julian Casablancas. Men framför allt har dom två ruskigt fräna frontmän i Karl "Krullkarl" Averås och Max "Estetmax" Falk. Jag hoppas på er grabbar.

www.myspace.com/thecombustion gå in där. Nu. Och lyssna. Det är verkligen riktigt riktigt bra.

Peace.